Struktur!

Fascinationen över att jag är en urusel planerare och därifrån utförare, som nu valt ett liv där allt, verkligen allt, hänger på att jag planerar och sen utför. Jag är nog inte så dålig på det trots allt… Jag är faktiskt riktigt bra på det!

img_1602

 

Många gånger handlar det om att ligga steget före. Men också att inse att allt kommer inte på en gång, erfarenheten lär oss vad som är värt att prioritera. Hösten är för mig en årstid av insikter, analyserande och nytt planerande.

Är du i startgroparna till att starta upp ditt självhushåll så vill jag ge dig något att fundera över.

  • Självhushåll är inte synonymt med mat, även om det är så vi resonerar kring det. Fundera på hur du vill att ditt självhushåll ska fungera och vad som är viktigt för dig. Är det hantverk, hudvård, odla, djur, eller något helt annat?!
  • När du klargjort för dig själv vad din plattform är, sätt upp mål, lek och framförallt njut.
  • Maten, är det att odla din egen mat, är det att köpa den från lokala producenter, hålla nere kostnader, vad äter ni, vad vill du utforska och utmana dig själv med.
  • Hantverk, är det en materialfråga, antikonsumtion, eller som det är för mig jag älskar att testa nya hantverk. Är det rent nöje eller för husbehov.
  • Djuren, vilka djur ska ni ha och varför, vad har ni för utrymmen i form av mark och boende.
  • Hudvård, vill du kemikaliebanta (nu räknar jag med städ och tvätt här) , ekonomi, allergier, möjligheten att anpassa hudvården efter specifika behov

dsc_0662

Men framförallt glöm  inte att ingenting är ristat i sten och under resans gång får man ändra sig. Man får säga, nej det här är inte värt min tid och energi. Det är helt lagligt att åka till den lokala butiken och köpa precis det du behöver, vi lever i en tid där vi faktiskt har den möjligheten. Slå inte knut på dig själv!

Jag vill ha allt och göra allt, dock måste jag inte det. Jag har sagt det förr och säger det igen. `Det finns inget skynda långsamt, självhushåll är inte svårt, det är ett jädra arbetsläger men ett förbaskat roligt sådant`.

/Erica

2017, Men vi backar bandet lite

Jag har fått frågan flera gånger nu – hur startade det, från allra första början?

Att vara här på väg in i fjärde året av ett självhushållarliv så blir frågan oändligt stor. Vi kan så fantastiskt mycket numera och samtidigt så finns det så otroligt mycket kvar att lära. En del av er har följt vår resa genom Tidningen Åter, där jag skrivit nybörjarbreven. Ler lite när jag tänker på det, så gröna, så törstande efter erfarenheter och kunskap. Så oändligt mycket vi har åstadkommit på dessa 3 år. Jag blir stolt över oss!

Jag ska göra ett försök att backa bandet och dela upp vår berättelse i flera delar. Så det blir inte allt i ett inlägg, utan ni får suga lite på karamellen. Den kommer även skrivas ur mitt perspektiv.

Vi tar det från början!

2013 flyttade vi till den by vi nu bor i, vi hade aldrig hört talas om den innan. Så  för att veta vad vi tackade ja till, att hyra huset som vi först bodde. Så åkte vi upp hit för att se vart sjutton byn låg. På vägen genom byn åkte vi förbi en liten gård, jag vände mig mot maken – Åh hoppas det är där! Vi hade inget husnummer så vi visste helt enkelt inte. Det visade sig vara en annan liten gård och den kallaste dagen i januari flyttade vi in. Jag var otroligt sjuk i influensa och kröp på golvet för att försöka packa våra saker. Jag är evigt tacksam för de vänner och familj som ställde upp och hjälpte oss.

Vi bodde inte länge i det huset innan ägarna kom och berättade att dem ville sälja. Huset var egentligen för litet för oss och vi hade inte den ekonomiska möjligheten att köpa loss det. Vi hade inget annat val än att börja leta efter något nytt. Att flytta tillbaka till lägenhet inne i stan kändes orimligt. Vi hade precis köpt våra första kycklingar och längtade enormt efter att få egna ägg. Vi hade odlat grönsaker och satt potatis. i det lilla växthuset frodades det av tomater. Allt det här rasade för mig! Jag ville så otroligt mycket mer.

Jag slutade fungera totalt, sov inte på nätterna. Låg vaken och stirrade i taket, tillslut orkade jag inte med det heller utan började promenera på nätterna. Jag har inte så många minnen av den där sommaren förutom just promenaderna och en ros jag plockade och gav maken. En ros som betyder enormt mycket för mig än idag.

dsc_0965-001

Tack vare min man och en vän så sökte jag hjälp på hälsocentralen och fick diagnosen utmattningsdepression. Jag tänker inte gå in närmare på vad det innebar för mig. I så fall kommer det i ett eget inlägg i framtiden. Men jag blev sjukskriven i 1 månad. Att gå tillbaka efter det till mitt arbete kändes oöverstigligt, nånting annat måste jag göra med mitt liv.

Tankarna på självhushåll fanns redan där, men om vi nu var tvungna att flytta hur sjutton skulle vi göra då? Vi fick hjälp, jag tackar varenda stjärna, ängel, skogsväsen och moder natur för att dem log mot oss den där sommaren. För evigt tacksam!

 

255

 

Nätterna jag spenderade med att promenera slutade i att jag alltid gick till samma ställe. Jag satte mig på en ranglig bänk, kikade in i ett naket fönster, fantiserade, drömde och bara andades. Klockan 3…4…5…. på morgonen, det här var den enda platsen där jag kunde andas på och det var här jag plockade rosen. Nu är den platsen vårt hem, samma år 2013 i oktober flyttade in. På den gård som jag såg den allra första gången vi åkte igenom byn. Nu är den vår!

dsc_0631

Fortsättning följer…..

Erica