Barnen

I början av vår omställning fick jag mycket frågor om hur barnen tog det. Vad tycker dem, kommer dem orka och vill dem verkligen leva `så där?`

`Så där….`

Vad ska jag svara på det egentligen?!  Möjligheten till lantluft, gosa med djur, äta pinfärska grönsaker och samla på sig massor av kunskap. Barnen våra har det nog fruktansvärt! En del frågade ur ren nyfikenhet och då kändes det helt ok att ha ett samtal kring dessa frågor. Andra ställde frågorna mer dömande och då åker taggarna ut lite. Eller åtminstone tappades sugen på att föra en dialog, men i regel så ler jag och svarar artigt.

Något jag skulle vilja säga till föräldrar som funderar på att ställa om i livet och redan har barn. Men som kanske tvekar just pga barnen. Gör det bara! Barnen vinner bara på det i längden. Och eftersom du funderar på det, så kommer du också bara vinna i slutändan.

dsc_0094

Självklart är det inte rosenskimrande varje dag, vi lever inte i ett Jenny Nyström julkort. Barnen har uppgifter som ska utföras och vissa dagar gnälls det så inåt norden. Andra dagar älskar dem att vara där ute och göra allt som vi vuxna gör. Barnens vardagliga uppgifter består i att ge kaninerna rent vatten och hö, bära in ved och olika sysslor inomhus som att duka bordet till middagen. Inga märkvärdigheter enligt mig. Men tillräckligt för att de ska förstå att vi har ett ansvar som djurägare och bär vi inte in ved så fryser vi.

dsc_0246-001 

Den äldsta sonen tycker att livet är lite tråkigt här ute numera, han är 12 år och gillar att hänga med kompisarna, vilka då bor tre mil bort. Dålig uppkoppling gör inte det hela enklare. Men många gånger har han sagt att det är så skönt att vara hemma och lämna stan bakom sig på eftermiddagarna. Så för mig är det ett kvitto.

dsc_0176

Mellersta sonen 10 år, han är i en vägkorsning i livet. Han älskar friheten som livet här ute ger honom. Många gånger har han sagt -Mamma om vi bodde i radhuset nu, då skulle inte jag haft nån snickarbod! Han hugger ved med yxa och täljer pinnar med en täljkniv. Ytterligare ett kvitto.

dsc_0627

Yngsta sonen var så liten när vi flyttade, han har därför haft en ”enkel”resa. Så här lever man enligt honom, det finns inga andra alternativ. Han är den som varit med mig allra mest ute i odlingarna och bland djuren. Vilket visar sig nu när han snart 8 år gammal, startat ett eget instagram konto, planerar att köpa en växthustunnel och skapa sina egna odlingar.

Oavsett vad våra barn väljer att göra med sina liv i framtiden så hoppas jag att dessa år har gett dem kunskaper, tro på sin egen förmåga och ödmjukhet till den jord vi faktiskt brukar. Att dem kommer lämna boet och vilja pröva sina egna vingar ser jag som självklart och naturligt. Kanske att någon av dem väljer en bana liknande vår, eller ett liv där hållbarhet är en ledstjärna.

Det viktigaste av allt enligt mig, är att vi nog spenderar bra mycket mer tid med våra barn än vad många andra föräldrar har möjlighet att göra. Vi snickrar, målar, städar, fodrar djur, odlar, äter, leker och framförallt så pratar vi med varandra.  Så där….

Erica

Jag frälser dig!

 

Alla vill inte leva vårt liv och det är viktigt att minnas i ens iver att frälsa världen till självhushållare.Energin blir så hög och lusten att dela med sig till hela världen om detta fantastiska liv är så intensiv.  Att man frivilligt vill avstå från solvarma tomater, kaningos, hönsskit i ansiktet, lera inuti skorna och fantastiska fikastunder i gröngräset. Det är för mig en gåta! Jag har då lärt mig under åren att alla inte uppskattar mitt fantastiska prat om gödsel, eller hur man tillagar kaninkött, för att inte tala om när jag lärde mig göra tvål. Men alla vill drömma!

dsc_1077

 

Jag får ofta frågan hur vi klarar det ekonomiskt. Mitt svar numera är – vad är viktigt för dig? Kan du svara på det, då vet du hur du ska klara dig ekonomiskt.  Vi har valt bort så många saker som andra tar för självklart. Vi reser ingenstans, vi gör inga shoppingrundor i köpeladorna, bio är ett sällsynt och lyxigt nöje. I regel innebär bio en barnfilm, då vi prioriterar våra barn främst. Inga mysiga helger på ett spa ensam med maken. Är det en aktivitet så är den planerad så att hela familjen ska kunna vara med. Det intressanta är att i processen inser jag att det är inte att välja bort, utan att välja vad som är rätt för mig och oss. Jag lägger all min vakna tid på att vara här, i tanken och i hjärtat.

img_1622

 

Jag definierar mig som självhushållare, det är min filosofi, mitt liv och på många sätt mitt arbete. Det innebär dock inte att vi klarar oss helt utan ett samhälle. Något som jag tror i vår tid är mer eller mindre omöjligt. Att ifrågasätta någon, vilket händer hyfsat ofta, för deras definition av sig själv finner jag ytterst märklig. Jag ifrågasätter inte en peson som berättar för mig att den är lärare. Jag ställer frågor och ber personen berätta mer.

Det är en livsresa och den är så långt ifrån klar. För varje ny kunskap jag tar till mig, så vill jag lära mig ännu mer. I hemlighet drömmer jag om att ta det ännu längre, att flytta ut till ett torp utan el. Vilket i o för sig inte är en jättegrej idag med tanke på alla solcellslösningar som finns. Men jag skulle vilja skala av mer, frigöra mig själv. Vem vet vart resan bär av…

dsc_0160

/Erica