Barnen

I början av vår omställning fick jag mycket frågor om hur barnen tog det. Vad tycker dem, kommer dem orka och vill dem verkligen leva `så där?`

`Så där….`

Vad ska jag svara på det egentligen?!  Möjligheten till lantluft, gosa med djur, äta pinfärska grönsaker och samla på sig massor av kunskap. Barnen våra har det nog fruktansvärt! En del frågade ur ren nyfikenhet och då kändes det helt ok att ha ett samtal kring dessa frågor. Andra ställde frågorna mer dömande och då åker taggarna ut lite. Eller åtminstone tappades sugen på att föra en dialog, men i regel så ler jag och svarar artigt.

Något jag skulle vilja säga till föräldrar som funderar på att ställa om i livet och redan har barn. Men som kanske tvekar just pga barnen. Gör det bara! Barnen vinner bara på det i längden. Och eftersom du funderar på det, så kommer du också bara vinna i slutändan.

dsc_0094

Självklart är det inte rosenskimrande varje dag, vi lever inte i ett Jenny Nyström julkort. Barnen har uppgifter som ska utföras och vissa dagar gnälls det så inåt norden. Andra dagar älskar dem att vara där ute och göra allt som vi vuxna gör. Barnens vardagliga uppgifter består i att ge kaninerna rent vatten och hö, bära in ved och olika sysslor inomhus som att duka bordet till middagen. Inga märkvärdigheter enligt mig. Men tillräckligt för att de ska förstå att vi har ett ansvar som djurägare och bär vi inte in ved så fryser vi.

dsc_0246-001 

Den äldsta sonen tycker att livet är lite tråkigt här ute numera, han är 12 år och gillar att hänga med kompisarna, vilka då bor tre mil bort. Dålig uppkoppling gör inte det hela enklare. Men många gånger har han sagt att det är så skönt att vara hemma och lämna stan bakom sig på eftermiddagarna. Så för mig är det ett kvitto.

dsc_0176

Mellersta sonen 10 år, han är i en vägkorsning i livet. Han älskar friheten som livet här ute ger honom. Många gånger har han sagt -Mamma om vi bodde i radhuset nu, då skulle inte jag haft nån snickarbod! Han hugger ved med yxa och täljer pinnar med en täljkniv. Ytterligare ett kvitto.

dsc_0627

Yngsta sonen var så liten när vi flyttade, han har därför haft en ”enkel”resa. Så här lever man enligt honom, det finns inga andra alternativ. Han är den som varit med mig allra mest ute i odlingarna och bland djuren. Vilket visar sig nu när han snart 8 år gammal, startat ett eget instagram konto, planerar att köpa en växthustunnel och skapa sina egna odlingar.

Oavsett vad våra barn väljer att göra med sina liv i framtiden så hoppas jag att dessa år har gett dem kunskaper, tro på sin egen förmåga och ödmjukhet till den jord vi faktiskt brukar. Att dem kommer lämna boet och vilja pröva sina egna vingar ser jag som självklart och naturligt. Kanske att någon av dem väljer en bana liknande vår, eller ett liv där hållbarhet är en ledstjärna.

Det viktigaste av allt enligt mig, är att vi nog spenderar bra mycket mer tid med våra barn än vad många andra föräldrar har möjlighet att göra. Vi snickrar, målar, städar, fodrar djur, odlar, äter, leker och framförallt så pratar vi med varandra.  Så där….

Erica

Odla med smaklökarna

Många brukar börja sina odlingar med att odla potatis, morötter och nån tomatplanta. Likaså jag, reflektionen över vad vi faktiskt åt och till följd av det, då borde odla kom senare. Naturligtvis äter vi potatis, annars hade poängen med att odla den varit lite bortkastad. Det är när man är på det klara med basgrödorna som tankarna på annat ätbart kommer. Fortfarande kommer jag på saker vi äter och som faktiskt är möjligt för oss att producera. Kanske inte helt men åtminstone delvis. Det är en spännande insikt att se det där självklara och upptäcka att det är gör bart även på vår lilla plätt.

dsc_0382

Titta i era skåp, vad finns där i form av torkat, konserver, halvfabrikat, är något av det möjligt att sluta köpa och börja producera själva istället?  Ska vi titta ekonomiskt på det så är rotfrukter billiga att köpa och då ganska onödiga att odla. Mycket godare, men det är oväsentligt just här. Det kanske är vettigare att lägga sin tid på dyrare grönsaker och exklusivare örter. Rätt eller fel… det kan bara du avgöra.

Chili var en sån gröda, ingenting vi egentligen äter i större mängd som färsk. Men i torkad form och hur många flaskor chilisås har vi burit hem från affären egentligen…  Tabasco, sweet chili listan kan göras lång.

dsc_0378

Ketchup var det första jag började tillverka själv. Om vi bortser från saft och sylt. Idag är hemlagad ketchup så självklart för oss att vi inte ens tittar på den hyllan i affären. Är den slut här hemma så är den slut, jag ger inte våra barn ett alternativ i den frågan.

Börja försiktigt, inte ofta jag säger så… Men välj ut några saker du vill göra själv och odla till. Bygg vidare år för år. Ta en liten stund och fundera över vad som är roligt också. För om allt bara handlar om att räkna hur många rödbetor ni behöver för att överleva vintern. Ja… då hade i alla fall jag tappat gnistan!

Erica

Fermentera Te

Te är en helig, slarvig och livsnödvändig ritual för mig. Jag dricker nästan alltid samma sort, älskar Svartvinbärs-te. Här görs inga enstaka muggar utan jag är en termosmänniska. Drycken bryggs i en fin porslinskanna och hälls sedan över i en termos. Dagen spenderas med att jag konstant bär med mig en kopp.

 

Folk försöker bjuda mig på örtteer och jag lider mig artigt igenom det hela. Det finns väldigt få gröna varianter jag faktiskt tycker om. Så te var en sån sak som jag tänkte att aldrig i livet jag kommer göra själv. All mynta i världen kan inte få mig att dricka grönt te.

Tills jag fick höra talas om att man kunde fermentera gröna blad och på så sätt göra sitt eget te. Vanligast att använda är Mjölkörten också känd som rallarros, jag testade även svartvinbärsblad och hallonblad.  Processen i sig är ganska enkel, tar delvis  lite utrymme.

 

Gör så här:

  • Samla så mycket blad av Rallarrosen som du kan, tänk på att den stora gröna bladmassa i färskt tillstånd blir ganska lite i torkat. Jag plockade ganska sent på säsongen så om det blir en smakskillnad med att plocka sent/tidigt vet jag faktiskt inte.

rallaros

  • Skölj och och plocka bort eve skräp, se till att bladen är torra när du börjar. Bladen kan gärna få ligga en halv dag så dem slokar lite.
  • Nu får musklerna jobba lite, antingen lägger du bladen mellan plastfolie och sen en kökshandduk över, kavla hårt. Eller om du har en stor mortel, stöt bladen . Du vill krossa bladen och få fram lite av vätskan. Det ska inte bli en sörja!!!
  • Nu stoppade jag allt i en stor glasburk, locket lämnade jag på glänt. Burken ska stå varmt, skåpet över kylen fungerade utmärkt för mig. Ett soligt fönster är också bra, viktigt är att det är varmt. Jäsningen startar tack vare värmen.
  • Burken lämnades i några dagar, Cirka 2-3.  Men jag hade hela tiden koll på doften och utseendet.
  • Allt innehåll rullades ut på tidningspapper, jag jobbade en stund med det. Lyfte, delade och sorterade ut sådant jag tyckte såg lite väl konstigt ut.

fermenterad-rallaros

  • Sen fick massan ligga där tills den torkat riktigt ordentligt. Jag rörde runt i det dagligen med händerna för att få in luft. Vartefter det torkade flyttade jag över det till en teburk. Men var riktigt noga med att det är just torrt, minsta lilla fukt och allt börjar mögla.

dsc_0374-001

Smaksätt ditt te med, torkade blommor, citrusskal, äppelbitar, bär och  andra torkade örter. Möjligheten blir oändlig, vad tycker du är gott!

dsc_0354

Erica

 

Struktur!

Fascinationen över att jag är en urusel planerare och därifrån utförare, som nu valt ett liv där allt, verkligen allt, hänger på att jag planerar och sen utför. Jag är nog inte så dålig på det trots allt… Jag är faktiskt riktigt bra på det!

img_1602

 

Många gånger handlar det om att ligga steget före. Men också att inse att allt kommer inte på en gång, erfarenheten lär oss vad som är värt att prioritera. Hösten är för mig en årstid av insikter, analyserande och nytt planerande.

Är du i startgroparna till att starta upp ditt självhushåll så vill jag ge dig något att fundera över.

  • Självhushåll är inte synonymt med mat, även om det är så vi resonerar kring det. Fundera på hur du vill att ditt självhushåll ska fungera och vad som är viktigt för dig. Är det hantverk, hudvård, odla, djur, eller något helt annat?!
  • När du klargjort för dig själv vad din plattform är, sätt upp mål, lek och framförallt njut.
  • Maten, är det att odla din egen mat, är det att köpa den från lokala producenter, hålla nere kostnader, vad äter ni, vad vill du utforska och utmana dig själv med.
  • Hantverk, är det en materialfråga, antikonsumtion, eller som det är för mig jag älskar att testa nya hantverk. Är det rent nöje eller för husbehov.
  • Djuren, vilka djur ska ni ha och varför, vad har ni för utrymmen i form av mark och boende.
  • Hudvård, vill du kemikaliebanta (nu räknar jag med städ och tvätt här) , ekonomi, allergier, möjligheten att anpassa hudvården efter specifika behov

dsc_0662

Men framförallt glöm  inte att ingenting är ristat i sten och under resans gång får man ändra sig. Man får säga, nej det här är inte värt min tid och energi. Det är helt lagligt att åka till den lokala butiken och köpa precis det du behöver, vi lever i en tid där vi faktiskt har den möjligheten. Slå inte knut på dig själv!

Jag vill ha allt och göra allt, dock måste jag inte det. Jag har sagt det förr och säger det igen. `Det finns inget skynda långsamt, självhushåll är inte svårt, det är ett jädra arbetsläger men ett förbaskat roligt sådant`.

/Erica

Jag frälser dig!

 

Alla vill inte leva vårt liv och det är viktigt att minnas i ens iver att frälsa världen till självhushållare.Energin blir så hög och lusten att dela med sig till hela världen om detta fantastiska liv är så intensiv.  Att man frivilligt vill avstå från solvarma tomater, kaningos, hönsskit i ansiktet, lera inuti skorna och fantastiska fikastunder i gröngräset. Det är för mig en gåta! Jag har då lärt mig under åren att alla inte uppskattar mitt fantastiska prat om gödsel, eller hur man tillagar kaninkött, för att inte tala om när jag lärde mig göra tvål. Men alla vill drömma!

dsc_1077

 

Jag får ofta frågan hur vi klarar det ekonomiskt. Mitt svar numera är – vad är viktigt för dig? Kan du svara på det, då vet du hur du ska klara dig ekonomiskt.  Vi har valt bort så många saker som andra tar för självklart. Vi reser ingenstans, vi gör inga shoppingrundor i köpeladorna, bio är ett sällsynt och lyxigt nöje. I regel innebär bio en barnfilm, då vi prioriterar våra barn främst. Inga mysiga helger på ett spa ensam med maken. Är det en aktivitet så är den planerad så att hela familjen ska kunna vara med. Det intressanta är att i processen inser jag att det är inte att välja bort, utan att välja vad som är rätt för mig och oss. Jag lägger all min vakna tid på att vara här, i tanken och i hjärtat.

img_1622

 

Jag definierar mig som självhushållare, det är min filosofi, mitt liv och på många sätt mitt arbete. Det innebär dock inte att vi klarar oss helt utan ett samhälle. Något som jag tror i vår tid är mer eller mindre omöjligt. Att ifrågasätta någon, vilket händer hyfsat ofta, för deras definition av sig själv finner jag ytterst märklig. Jag ifrågasätter inte en peson som berättar för mig att den är lärare. Jag ställer frågor och ber personen berätta mer.

Det är en livsresa och den är så långt ifrån klar. För varje ny kunskap jag tar till mig, så vill jag lära mig ännu mer. I hemlighet drömmer jag om att ta det ännu längre, att flytta ut till ett torp utan el. Vilket i o för sig inte är en jättegrej idag med tanke på alla solcellslösningar som finns. Men jag skulle vilja skala av mer, frigöra mig själv. Vem vet vart resan bär av…

dsc_0160

/Erica

Lilla Lövåker

Vår gård har i princip stått tom sedan 1996, huset hade nytjats lite som sommarhus och varit uthyrt som året runt boende en kortare tid. Men alltså varit mer eller mindre obebott i 17 år. Under hela 1990 talet hände det nog inte mycket här på gården. trädgården har mer eller mindre vuxit igen. gräsmatta finns det bitvis. men spåren av rabatter och bärbuskar vittnar om att det nog varit en vacker trädgård när det begav sig.

Vid inflyttningen fick vi även med på köpet en massa bråte, skräp och en helt galen lupinåker. Jag älskade lupiner när vi flyttade hit, inte så mycket längre….

dsc_0299

När man ser sådana där program på tv om att köpa hus, britterna verkar älska den typen av program. Så pratar de om att alla punkter på listan aldrig kan bockas av. Man måste prioritera och kompromissa. Vi har kompromissat rejält! Huset är inte renoverat sen 60-70 talet, alla färger går i brunt, furstukvisten består av ett plåtskjul och ytterväggen ligger 1 meter från landsvägen.  Däremot har vi 5 hektar åker/betesmark och 3 hektar skog i direkt anslutning till vår gård. vilket betyder att våra djur inte måste transporteras någonstans. För mig är det väldigt skönt, att ha närheten till dem året runt.

dsc_0235-001

 

Den där hösten 2013 flyttade vi in med 5 hönor och 1 tupp. På vårkanten sen så fick jag ett stipendium och delar av dem slantarna la jag på en äggkläckare. Sen jädrar i min låda hände något. Maken hade läst en artikel i Åter och hade fått för sig att vi skulle ha 100 hönor och 10 tuppar. Som nyfrälst hönsägare så hängde jag på. Så många raser, så vackra ägg, fantastiska fjädrar. Vår äggkläckare jobbade stenhårt den våren. Jag tror vi landade på 90 fjäderfän nånting fram mot hösten. Det var verkligen superkul, vi lärde oss massor om hur höns fungerar, om vilken typ av raser vi gillar och att vi var helt galna som ens höll på. Så småningom åt vi ägg så det sprutade ur öronen på oss. Lyxen! Den ofattbara lyxen!

342

 

470

dsc_0640

Under det här första året läste jag min kockutbildning, gick i terapi för min utmattning och försökte febrilt hitta en acceptans. Jag orkade 2,5 dag i veckan, sen slutade mitt system att fungera. Så konstigt att försöka förklara det för någon som aldrig upplevt det själv. Men för mig var det verkligen så, systemet tog slut. När utbildningen var över så gav det mig mer tid att vila samtidigt som jag  sprudlade av idéer och lust. Den sommaren jobbade jag på Wij trädgårdar och deras Herrgårds café. Insåg att jag inte var frisk nog än, då jag återigen körde slut på mig själv. Men lärde mig också, att för mig att mat ska vara äkta. En morot ska smaka morot, plockas upp saftig och jordig, tillagas med kärlek och ätas med andakt. Bara då är mat äkta. Plånboken må vara tom, men vi äter den mest fantastiska mat.

Erica

 

Inre processer

När utmattningen slår till så ställs det mesta på sin spets. Funderingar och värderingar prövas och omprövas. När det akuta skedet är över och möjligheten att börja klä sig själv igen, tårarna har slutat falla och tröttheten inte är riktigt så lamslående längre. Då har man alla dessa val att ta ställning till. Jag vill inte säga att på grund av utmattningen så är vi självhushållare, för det är helt enkelt inte sant. Men det påskyndade processen!

dsc_0244

Våren 2013 släppte Mandelmanns sin bok och den blev min bibel det året. För mig, säkert för många av er andra också, så är de stora förebilder. Kanske inte så mycket i själva självhushållet som i deras mod. Modet att våga ställa sig vid sidan om samhället och välja något annat. Att vara samhället! Jag har alltid varit den som driver den här processen, det är jag som läser på, planerar, och i viss mån verkställer. I början var det väldigt ensamt, vi grälade faktiskt om det några gånger. Känslan av att inte bli hörd! Även om maken hela tiden har stöttat och hejat, så har han också varit tydlig med att han inte vill sluta lönearbeta, möjligtvis gå ned i tid.

dsc_0383

Vad jag saknade var hans medverkan i form av att vilja läsa på och sen diskutera. Han grävde om jag bad om det, han snickrade om det behövdes, hela tiden fanns han tillgänglig. Men jag kände mig så oerhört ensam. Det tog tid för mig att landa i att förhållningssättet och resan till en början var min egen. Därför började jag aktivt delta på nätet i olika forum, breven i Åter och privata samtal med likasinnade. Det blev en morot och ett fantastiskt sätt att lära.

dsc_0129

För mig handlar inte självhushållet om att nitiskt odla x antal rödbetor så att det räcker över vintern, eller konstant ha olika grödor på fönsterbrädan för att ha tillgång till färsk sallad. Maten är oerhört viktig, självklart. Men det är lika mycket en resa i mig själv, i ett kretslopp och i kunskap. För mig är hantverket lika viktigt som maten. Ett självhushåll är inte en ensidig fil, utan ett öppet fält av möjligheter.

Erica